Vi kommer få ett hyper-aktivt, skrikandes och klängandes och sparkandes, icke-sovande, sprattel-benäget super-duper-damp-barn. I know it.

Tre dagar utan kräk! Jag håller tummarna!

Imorse kom Andreas åter in med knäckemacka och sen fick jag lite massage på min vad...tills han kom på att han var lite av en toffel och for upp för att sätta sig vid datorn istället..dum.

Iaf, jättelycklig är jag över att må bättre på morgnarna, kände mig riktigt mätt och nöjd påväg till jobbet imorse, that's nice =)

Däremot har jag lite problem med en punkt på höftbenet bak på ryggen..spec. på kvällarna så gör den nåt så förbannat ont och det känns mest när jag går. Efter att Andreas trycker lite så går det över men det kommer ju tillbaka nästa kväll, och det känns när jag trycker...undrar vad det är. Ska fråga barnmorskan när jag har möte den 7/8.

That's all for now folks.

over and out

//Annika

Ultraljudet gick jättebra och var så skoj att se bebben igen, tyvärr tänkte ingen av oss på att fråga om könet när vi satt där, och efteråt var det tydligen försent, så även fast vi båda vill veta så får vi veta då den kommer. Lite surt, men skitesamma, det blir ju en bebis vilket som! =D

Den lekte lite med foten under undersökningen, jättegulligt, så gapade den och sträckte på sig och ja, allt som bebisar gör i magen. =)

Sen gick vi på Batman-the dark knight. Den fick applåder efter av hela publiken, så bra var den! Joker (Heath Ledger) var skitbra, synd att han dog för annars hade han nog fått jävligt många roller efter den här. Iaf, efter bion var jag hungrig så vi drog till en liten krog på ett hörn, Hamlet, där Andreas tog en öl och jag en kycklingsallad med vatten. Det var en trevlig krog och god mat men vi stannade inte så länge utan cyklade hem och ringde Styvfar, för han fyllde ju idag!

Tänkte bara uppdatera om bebben lite.

Den sparkar och vänder sig och har ett jäkla liv för sig hela dagarna. Idag har den varit väldigt vaken ända från morgon till nu och igår var den också väldigt aktiv med sparkar hit och dit. Hungern värker i mig hela tiden och illamåendet går också upp och ner. Imorse trodde jag att jag skulle slippa, men nej då, däremot var det inte så mycket jag behövde spy för att den skulle lugna ner sig, men ändå, aldrig kul att se sin frukost två gånger.

Den här veckan sker mycket med vårat barn, vecka 20 är den i nu och ungefär 25cm lång, den har nu hår över hela kroppen som kallas lanugo och en skyddande fet massa runt sig som kallas vernix. Den kan höra och även fast ögonlocken är stängda kan den reagera på starkt ljus. (Vi har testat men ingen reaktion än) Nu har mjölktänderna bildats och "vuxen" tänderna bildas under dessa.

 Belly contest, Winner: Annika!                         

På fredag ska vi på vårt andra ultraljud, ska bli kul att se vad som hänt sen sist och hur aktiv den är där inne. Det skulle vara typiskt om den bestämde sig för att sova just då. =D Men det kommer också kännas skönt att få veta att allt ser ok ut och så, även fast det inte känns som nåt e fel så är det alltid skönt att få bekräftelse på det. Och mest av allt, så ser jag fram emot att få veta könet, det vill säga om Andreas vill. Han har inte riktigt bestämt sig ännu, men bollen ligger hos honom. Vill han inte veta så tar vi inte reda på det. Sen kanske det inte går att se helt säkert och då får vi inte veta iaf, hur mycket vi än vill. Men det återstår att se, och det ska bli så kul, den bästa födelsedagspresenten!

Tror jag fick gå en vecka, eller en och en halv utan...sen kom det...spyan..took me by surprise som dom säger. Fick inte behålla frukosten i tisdags och igår fick jag springa till toan innan frukost och idag fick jag återigen möta porslinsguden. Jag som trodde det gått över, jag som vant mig vid att inte må illa jämt och ständigt. Jaja, får väl se hur länge det håller i sig den här gången. Jäkla unge. =P

Hahaha!

Nu jädrar sparkar babyn så det står härliga till!

Resan hem bestod av spark efter spark, och nu var det inte som små "bubbel" utan nu kändes det ordentligt, som om den tog sats och gjorde sartomortaler därinne. Jättehäftigt, och jag tycker bara synd om Andreas som ännu inte känner något från utsidan....=(

Har köpt mammakläder i helgen på rean, var så härligt att slippa ha byxor som klämmer åt, kände mig smal igen faktiskt! Och jag skulle fått betala dubbelt så mycket på original priset så jag är jättenöjd. Återigen är det enda som är synd att Andreas inte hittade någonting till sig....som vanligt blir han utan. Jag mår så dåligt när det blir så, känns som om jag vore nån jädra drottning som behöver all uppmärksamhet och all mat och all godis och allt allt allt i hela världen. Och Andreas får stå där bredvid som en liten slavpojke och bära allt åt mig. *suck*

//Annika

Idag när jag kom hem från en allt på tok för svettig och utmattande dag på jobbet så låg där ett brev innanför vår rektangulära dörr, adresserat till mig! Trodde först det var nån reklam. Ingen skickar väl någonsin brev till stackars mig... men när jag tittade närmre så såg jag med mitt öga att det var ett handskrivet och stämplat brev.

- Wow!

Chockad och häpen över detta våldsamt magiska scenario så öppnade jag denna skatt, i där låg en liten liten babyblå bok vars namn lyder

"Lilla boken om pappor"!

Efter mitt flickaktiga fnitter börjar jag undersöka brevet efter en avsändare, men icke, en hemlig pappa-fan. Så - nu ber jag den skyldige att träda fram i ljuset! Visa dig!

Pappa Andreas 

Låg i soffan med Andreas och kollade på Hell's Kitchen på kvällen, och helt plötsligt känner jag nåt som känns som en spark. Jag håller andan och känner efter och visst! där kom en till. Andreas flyger på mig med handen och vi känner efter i ett par minuter. Men inte kunde den sparka då, nej då. Det sägs ju att det kan vara tarmarna man känner när man väl känner nåt,men det var som två "knäpp" på precis samma ställe, och jag blev själv förvånad över känslan så jag tror nog att det faktiskt var bebben som gjorde uppror ikväll. Häftigt!

//Annika