Del 1

Del 2

Del 3: Efter förlossningen

Barnmorskan som tog rullstolen jag satt i rusade iväg med oss till special-bb, Andreas sprang efter med William och höll på att bli kvarlämnad vid hissarna för att barnmorskan hade för brått att trycka på knappen. Jag var jättetrött och sa så också, men fick till svar "Du kommer inte kunna sova nåt nu med alla hormoner och allt adrenalin i kroppen, hihi". Håll tyst tant, tänkte jag, klart som fan jag kan sova, har ju varit vaken i ett dygn!

Jo men visst...klockan nio, när hela sjukhuset började vakna ordentligt, hade jag fortfarande inte sovit en sekund.

Hela natten bara låg jag där och tittade på underverket, som några timmar tidigare varit inuti mig. Han bara låg så vackert och sov och ett tag fick han ligga och sova bredvid mig i sängen, bara så jag kunde få titta riktigt nära på miraklet som bestämt sig för att dela värld med mig.

När jag åt frukost började jag pinsamt nog gråta hejdlöst bland alla andra i fikarummet. Jag hade fått syn på lappen i plastbunken William låg i där det stod: Kön: Pojke Moder: Annika och jag blev så stolt att jag grät. Min pojke! Som är så lik sin pappa! Tusen tårar föll nog de första timmarna av Williams liv. 

Andreas blev väldigt orolig för mig när han kom lite senare på dagen, eftersom jag fortfarande var i ett slags efter-förlossning-koma samt att jag inte sovit något och att jag säkert var rödgråten efter frukosten.

Men allt gick bra, tills dagen de mätte gulsoten och det visade sig att han skulle få ligga i bilibed. Den natten var det värsta jag varit med om. 

Jag var trött och fick samtidigt baby-blues (ett tillstånd som brukar komma ca tre dagar efter förlossningen) och satt, efter en sömnlös natt med en bebis som hatade sin bilibed, och bara stirrade ut genom fönstret på gryningen med tårar som bara rann nerför kinderna, jag orkade inte ens gråta ordentligt.

Som tur var fanns det ett par fantastiska barnmorskor där som kunde ta William ett par timmar åt mig, så att jag fick äta frukost och sova några timmar. Det var allt som behövdes, efter det gick allt bara uppåt och när vi fick ta ur honom ur bilibeden sa jag: Jag vill hem!

Tre rumsgrannar hade jag avverkat på tiden jag varit där (alltså, de hade fått åka hem men inte jag) och jag var trött på utsikten och inte hade de femman på teven och ja, jag var trött på hela skiten. Gillar inte sjukhus. Min lycka över hemfärden var jättestor.

Även fast vi fick åka tillbaka efter helgen och ligga inne igen, så var det inte lika hemskt som om vi fått ligga kvar över helgen istället utan att få den där pausen hemma. När vi hade fått chansen att vara helt själva med WIlliam och inarbetat lite självförtroende och rutiner så kändes det tryggare att vara helt instängda och ensamma på sjukhuset.

Sen gick ju allt bra, och idag är det bara ett minne i raden av de andra, i historien om Williams födelse till jorden.

Sur dag idag, besök på bvc, William har gått upp till 5510 gram och är numera 58 cm lång! Allt annat var bra och så, nästa gång ska vi träffa läkare för 2-månaders kollen, den blir den 16 Januari.

Sen till det sura äpplet för dagen.

Vi har ju sökt soc. bidrag för den här månaden eftersom det blir så tajt med min låga inkomst osv. Så vi har fått ränna runt och skaffa en helvetes massa papper åt socialen från skattekontoret, kontoutdrag tre månader bakåt, specifikationer på hyra, lön, a.-kassa, föräldrapenning, csn, m.m

Och allt för att idag få beslutet: vi får 594 kronor.

ÄR DET ETT JÄVLA SKÄMT ELLER!???

Andreas busskort till Norrköping för kommande månad kostar 950:-, där rök våra sista pengar, och ändå har vi bara kunnat betala hyran och bredbandet den här månaden samt vårt lån. INGET ANNAT! Detta trots att vi fått extra pengar från Andreas mamma och min pappa den här månaden!

Soc betalar inte våra tillval (diskmaskin, tapeter och parkering) som går på trehundra extra till hyran varje månad. Därmed har vi bara 294 kronor kvar av det soc har gett oss. Sen har vi internet och telefon som soc också skiter i, det är cirka 400:- då har vi inga pengar kvar av de soc gett oss. Och då har vi fortfarande flera räkningar kvar (IKEA där vi köpte möbler för nästan ett år sen och bara har ett fåtal avbetalningar kvar, det skiter sig ju totalt nu, mina bb-räkningar och hyran för bröstpumpen lär vi inte kunna betala nu heller.)

Vi har sänkt amorteringen på lånet men det börjar inte verka förrän nästa månad, jag har ringt till diverse ställen för att skjuta fram förfallodatum till nästa månad också. Men hur i helvete ska vi klara av att betala dom+de nya räkningarna då med bara 594 kronor som hjälp från socialen?

Det här är första gången jag någonsin söker ekonomisk hjälp ifrån dom, har alltid klarat mig rätt bra själv annars, och det här är den hjälp man får? Vi kommer gå i personlig konkurs i februari. Det är fanimej nåt som är sant. Sverige som välfärdssamhälle där man tryggt kan skaffa familj. Helvete heller. 

Jag är bara väldigt sur och ledsen idag, vi har en så stram ekonomi att vi sällan unnar oss någonting över hundralappen varje månad, allt går till mat och räkningar samt saker till William. Den här månaden är den enda som vi gjort något riktigt speciellt då Andreas fått gå på Art of Fighters för 300:- och vi har rest till släkten över jul. Ska vi inte ens kunna unna oss det lilla? Kan inte socialen ens ta hänsyn till att det är jul samt nyår och att det kostar extra att hushålla just den månaden? Tydligen inte.  Nu ska jag gå och njuta av att jag i alla fall har kärlek att slösa på min lilla familj.

Ha en god fortsättning allihopa! =)

Undrar om William bör kallas ett original eller en kopia?

Oavsett vilket så är han det bästa i mitt liv just nu på delad plats med Andreas. 

Jag är lyckligt lottad som fått en så hjälpsam och stöttande man att dela mitt liv med. Han diskar och städar och handlar, byter blöja mitt i natten, hämtar vatten, hänger tvätt och ger beröm. Hur underbar kan någon vara egentligen?

Tack vare hans slit får han unna sig att gå och se sina idoler i Norrköping inatt, och jag åker och hämtar honom och hans bror tre på natten då inga tåg går, det är det minsta jag kan göra för honom. (Han anser dock att jag gjort mer än nog som födde fram hans son, men jag håller inte riktigt med)

Imorgon åker vi till Västervik och hälsar på Andreas familjer. Ska bli roligt! 

Nu är det tomt och tyst i lägenheten, när mamma och brorsorna åkt hem.

De har varit här hela helgen och det har varit trevligt. Mamma tycker tydligen att byta blöja är det bästa som finns, så det har varit skönt med lite avlastning med William under helgen. 

Dock fick Andreas det jobbigt i lördags då vi åkte för att shoppa på mellandagsrean och han stannade hemma med William som just då hade bestämt sig för att inget var bra. Men han klarade det också och när vi kom tillbaka sov han som en stock (William alltså).

Vi fick lite fler julklappar i helgen. En namnskylt till barnvagnen med "WILLIAM" på, en nyårsstass komplett med byxor, skjorta och slipover till den lilla pojken. De var jättefina, han kommer vara så stilig på nyår! (läs: han kommer ha en ful, vanlig body med vanliga mysbyxor på sig för att han på nåt mystiskt sätt lyckas antingen kissa eller bajsa ner hela sig precis minutrarna innan vi ger oss iväg till festen.)

Vi fick ett antal läckra svarta tallrikar av gammelmormor, en lysande badanka från mormor och styvmorfar, mängder av kläder från tradera köpt av min moster, samt ett fint etui med block och penna från densamme. Av styvfaster, styvfarmor och jag tror min moster och dennes familj var med också, så fick han en pall i form av en trähäst. Jättegullig!

Andreas fick en broderad tavla där det står: Helvetes djävla skit. precis vad han ville ha faktiskt. Han fick också block och en pärm med linjal och en lila glittrig penna med fjädrar och en svingande discokula. Allt för hans stundande studier, tror inte pennan hänger med dock.

Nu har jag säkert glömt något som vanligt, men vi är jättenöjda iaf, William är nöjdast i hela världen!

Vi shoppade ju lite på mellandagsrean också. På KappAhl fyndade jag en overall i jätteulle-gulligt tyg, två pyjamasbodys, tre par byxor och ett par strumpor. Mamma köpte en sparkdräkt där också.

Själva fick vi ge typ 30 spänn för allt, resten betalades med presentkort. Utmärkt!

Sen köpte jag lite fler tvättlappar och handdukar på IKEA, samt en stol från fyndlagret (vi saknar alltid en i köket)

Jag fyndade också två toppar på Gina Tricot med det jag hade kvar från presentkortet jag fick när jag fyllde. Nåt av dom tänkte jag ha på nyår.

Det var typ det jag lyckades hitta som hade vettiga rea-priser, någon sitter fann jag inte. Alltså betalade Lasse majoriteten av våra mellandags-fynd. Tack Farbror! =D

Nu är det en liten en som är kinkig här, jag ska ta hand om honom en stund. Gott nytt år på er allihop!

Vilken skön dag idag har varit. Helt lugnt och tyst, bara vi tre hemma och inget vi har behövt göra.

Vi fick så bra julklappar igår, av Williams farmor fick han en filt, en matta vi har framför skötbordet, haklappar och tusen kronor. Jag fick ett smyckes-set, en liten väska i tovad ull, en aromalampa och halsduks-set. Andreas fick strumpor och vi fick även godis. 

Av Williams morfar fick vi femhundra och massor av handdukar! perfekt! Han fick också en badanka som mäter temperaturen på vattnet av sin morfars bror och en leksak som såg väldigt spännande ut (och fungerar som både skallra och bitring), den var från morfars syster. Sen gav mina kusiner oss en bok som heter "Den som inte tar bort luddet ska dö!" av David Batra, en jätterolig bok som dokumenterar lappar folk har satt upp på diverse offentliga ställen. Från min farfar fick vi choklad och en femtiolapp.

Av Bodil, min förra hyresvärd, fick han ett par stickade blå vantar, jättesöta!

Andreas fick After Shave balm för känslig hud och en fotfil av mig. Fotfilen han hade tappades nämligen bort i flytten och han klagar alltid på sin känsliga hud när han rakar sig så jag hoppas han blev lika nöjd över sin julklapp som jag blev av hans. Av Andreas fick jag nämligen ett knivset! Uuuunderbart, jag har hackat massa saker idag och bara njutit. Diverse Ooh och Aaah-tillrop har hörts från köket idag! (inte så, snuskos)

Undrar varför jag alltid får knivar från folk, verkar jag våldsam på nåt sätt? Nej de vet väl att jag älskar att laga mat och då behöver man ju bra knivar. Slöa knivar är det värsta som finns. Det första jag gjorde när jag flyttade ihop med Andreas var att gömma undan hans slöa nergångna och ta fram mina alldeles nya, samt att leta reda på hans bryne. 

Iaf, hoppas jag inte glömt någon julklapp nu. Det var iaf en hel del bra saker och jag är glad över att fokus låg på William så vi slapp få dåligt samvete över våra sparsamma julklappar!

Imorgon kommer mormor, yej!

Och morbror 1 och 2, yej!

Sen ska vi på mellandagsrean på lördagen, jag ska till KappAhl och kolla ut kläder till William med hjälp av presentkortet han fick från farbror Lasse i födelsedagspresent! =)

God Fortsättning alla bloggläsare!

Jag kunde inte skrivit det bättre själv:

Läs Andreas inlägg

De annars så underhållande komediserierna Simpsons, American Dad och Family Guy har tappat sin charm. Visst kan jag fortfarande se dem, men de är inte längre lika obönhörligt skrattretande som de var innan William.

Numera lockar program såsom Rent hus, S.O.S Familj och Unga mödrar, inte så mycket för alla tips och hjälpen man kan få av att se dem, utan mer för att gotta mig åt att jag inte har det lika illa som de i programmen. Överlägsenhets-tv alla tider. *suck* 

Jag hoppas William ärver min humor. =)