Har lyckats fått upp lite julgardiner och dukar idag, passade på att stryka dom när Andreas ändå hade järnet framme. =)

Idag har William inte varit den lättaste. Vi har kommit på att han är två helt olika bebisar på skötbordet beroende på vem av oss som tar honom. Med mig är han lugn och behaglig men kissar ofta, med Andreas sparkar han hejvilt och sprattlar runt vilket gör bytet till en lång och krånglig historia för honom.

Teorin vi har är att han känner sig närmare mig tack vare att han varit i min mage samt att han blir ammad av mig, därför ska Andreas få vara nära honom så mycket som möjligt, och jag föreslog även att Andreas kan flaskmata honom ibland för att skapa band.

Sen krånglade såklart William med mig hela tiden Andreas var borta (han gick på bion The Day the Earth Stood Still idag) och började med att kissa ner hela mig innan vi skulle ner till affären och köpa fredagsgodis. Vid kvällens resterande blöjbyten har han först bajsat ner handduken han ligger på och när den blivit borttagen har han kissat, så att han legat i en pöl av kiss. Jättekul...inte. Sen gnällde han över att bli lagd i vaggan..men då kom pappa hem och visst blev han tyst direkt. Så kanske han inte känner sig så olika i närhet till oss två utan är helt enkelt bara olika med oss på skötbordet?

Det är iaf underbart att vara hemma med William, och bara spendera dagarna med honom och Andreas och med att pyssla med hemmet. 

Det slår mig med häpnad varje dag vilket litet mirakel han är, en liten minimänniska, som blivit skapad...ja skapad från intet, av oss! Det är helt otroligt och fantastiskt och mäktigt på en och samma gång. För mycket ofattbart för att mitt lilla huvud ska kunna förstå sig på det helt och fullt.

Vilka under en människa kan åstadkomma!