Låg i soffan med Andreas och kollade på Hell's Kitchen på kvällen, och helt plötsligt känner jag nåt som känns som en spark. Jag håller andan och känner efter och visst! där kom en till. Andreas flyger på mig med handen och vi känner efter i ett par minuter. Men inte kunde den sparka då, nej då. Det sägs ju att det kan vara tarmarna man känner när man väl känner nåt,men det var som två "knäpp" på precis samma ställe, och jag blev själv förvånad över känslan så jag tror nog att det faktiskt var bebben som gjorde uppror ikväll. Häftigt!

//Annika

Plastfarmor har visst en del gömt i skjortärmen märker jag. En gammal filt som Plastfars mormor stickat? Skithäftigt!

Både jag och Andreas skulle se det som en ära att få använda en sådan gammal men ändå välbehållen filt att låta Bengta sova i, eller kanske ha i vagnen såsom det var tänkt från början? Det är spännande med gamla saker som behållits generation efter generation, att de lyckats behålla saker så länge som över 30 år är fascinerande tycker båda jag och Andreas. Var det en tröja som Plastfarmor stickat när hon var sju också eller hur sa moster?

Detta är väl ytterligare bevis på att barnen blir stora väldigt snabbt, kanske? =D

//Annika