De annars så underhållande komediserierna Simpsons, American Dad och Family Guy har tappat sin charm. Visst kan jag fortfarande se dem, men de är inte längre lika obönhörligt skrattretande som de var innan William.

Numera lockar program såsom Rent hus, S.O.S Familj och Unga mödrar, inte så mycket för alla tips och hjälpen man kan få av att se dem, utan mer för att gotta mig åt att jag inte har det lika illa som de i programmen. Överlägsenhets-tv alla tider. *suck* 

Jag hoppas William ärver min humor. =)

Av någon anledning trodde jag att när man blev mamma, då raderas hela ens tidigare existens ut. Jag trodde, att när man väl klätt i sig mammarollen så fanns inget kvar av ens tidigare personlighet. De olika personligheterna kunde väl ändå inte få plats samtidigt, så den tidigare borde få ge vika?

Men så fel jag hade, vilket jag insåg för någon dag sedan då jag åkte iväg själv för att uträtta lite ärenden och Andreas stannade hemma med William. 

Jag är ju fortfarande lilla Annika: den förvirrade, flummiga, pysselgalna studenten som älskar godis och bra humor och avskyr trångsynthet och risgrynsgröt. 

Fanns det plats för en mamma mitt i allt ändå? 

Idag besökte vi julmarknaden på stan och kikade efter närproducerade saker från lokala bönder och julklappar till familjen.

Vi hittade vildsvinskorv, och vildsvin som är så gott! Vi köpte lite vildsvins- och älgkorv så vi har laddat med pålägg för resten av vintern iaf. 

Vi har också insett att vår ekonomi är så superkass just nu, att vi inte har råd att köpa julklappar till alla, ja nästan inte till några. Vi har köpt en slags gott och blandat-julklapp till var och en av familjerna istället, men det är inte mycket vi kan åstadkomma och därför vill vi meddela att vi inte heller önskar oss några julklappar åter! I år vill vi inte ha någonting från någon då vi inte heller kan ge något till någon. Ska ni tvunget lägga pengar på något så lägg det på William i sådana fall, men vi är i all fall bara glada över att få träffa våra familjer! =D Goda visdomsord och glada leenden är för oss värt mer än en fin glasskål!

God jul alla blogg-läsare!

Skit också, har haft klåda på ryggen i ett par dagar. Tänkte att jag kanske var uttorkad tack vare förkylningen och att det kliade därför. Men sen la jag märke till att det bara kliade på ett och samma ställe på ryggen och att det kändes som om det var eksem där. Jag tittade i spegeln för att se om jag hade några utslag, men det som kliade var en leverfläck! Så jag ringde Vårdcentralen idag och har precis pratat med dom nu. Fick en tid imorgon vid två...iick! Vad kan det vara? Har jag gått och fått hudcancer nu? Nej, så får man inte tänka. Det är säkert inget alls, bara ett myggbett som råkat hamna precis bredvid, eller eksem som är på samma ställe bara jag som inte ser det...

Aja, uppdatering kommer imorgon..om nån nu mot all förmodan skulle behöva en sådan...=D

Glömde skriva en annan viktig sak jag gjorde igår: köpte bilbarnstol!

Hittade en begagnad för 300 som inte var äldre än fyra år, så jag åkte ut på kringelkrokiga småvägar i mörkret igår..åkte vilse...och sen kom jag fram till trädgårdsmästaregården till Sturefors slott där stolen fanns. Lite coolt är det ju, vår bilstol kommer från ett slott. Nästan.

Idag åkte jag in till stan tidigt på morgonen för att fika med Fia och ytterligare en mamma. Vi satt väl i en god timme och pratade, sen åkte den andra mamman hemåt och Fia och jag glodde lite på stan, halv tolv mötte vi en förälder från hennes sons dagis för de skulle handla julklappar till fröknarna där. Blev bjuden hem på lunch till Fia och fick smaskiga köttbullar och sen kaffe med en jättegod kaka, tror den hette jumjum kaka? Julig och smaklig var den iaf. Vid tre ringde Andreas: Vart är du?? 

Hehe, nyvaken var han och hade inte sett mina sms om att jag hängt med Fia hem. Men sen började det skymma så jag drog till bibblan för att kopiera lite papper och hämta ut en gratis barnbok! Det blev Barnens första bok. Full med rim, ramsor och sånger och lite sagor också, minns att jag läst mycket i den när jag var liten så jag tog den framför en lite modernare barnbok. =)

Nu har vi så vilat och ska snart äta tacopaj. Det var vår dag, och den har varit riktigt rolig, William har varit vaken och lugn och jag har fått flera timmar hemifrån med trevligt sällskap. Skön onsdag med andra ord!

Jag och Andreas har ju inte mycket pengar till övers nu. Vi hade planerat att göra något lite speciellt den här julen, att ha en julkalender för hela december som vi skulle dela upp emellan oss (en tar udda datum, en jämna) och så skulle vi köpt en liten julklapp till den andra för varje dag (alltså 12 dagar var). På så sätt skulle vi få öppna en julklapp varannan dag hela december!

I alla fall, nu blev det inget med det tack vare ekonomin. Men smarta jag kom på en annan idé. När vi nu inte kunde ge varandra saker varannan dag, så kunde vi ju ge varandra kvalitativa..icke-materiella gåvor istället. Så vi har nu en julkalender, där det bakom varje lucka döljer sig en gåva så som till exempel: massage, frukost på sängen, kvalitetstid tillsammans o dyl.

Idag fick jag öppna en lucka och fick gåvan att inatt ska jag få sova från tolv till åtta, helt ostört. Andreas tar William och ger honom av min mjölk som är i frysen. Jag ser fram emot en natt av ostörd sömn!

//Annika

Oj, igår slog jag personligt rekord, 60 besökare! Så många har jag aldrig haft förr, runt 30-40 har det legat på dagligen. Kul iaf, hoppas de 60 fick ut något av sitt besök också! ^^

Idag tänkte jag skriva om minsta motståndets lag, något jag uppfattat som en livs-filosofi som går ut på att följa den väg i livet som erbjuder minst motstånd. Jag har också förstått att många ser det som något negativt att följa denna lag, som att man är svag och inte anstränger sig. Själv ser jag det på ett annat sätt. Jag själv följer minsta motståndets lag, kanske på ett helt eget sätt. När omständigheter radar upp sig och formar en speciell väg åt mig, som till synes är mindre svår än andra val, så väljer jag denna. Ofta har detta hänt när jag funderat på att göra en speciell grej, som när jag sökte till universitetet i Växjö. Då upplöstes helt plötsligt alla hinder som kunnat göra detta val så svårt för mig att jag enklare hade kunnat läsa i Örebro: ett rum för en billig hyra annonserades på blocket, min bil blev stulen så jag fick försäkringspengar att använda till flytten och jag fick två sommarjobb att kombinera vilket gav mig bra startkapital osv.

Så, vad jag vill säga är att jag tror att det är ett tecken; när det finns en väg som erbjuder minst motstånd är det förmodligen den rätta vägen att ta i livet. Det borde ju vara meningen att man ska följa den vägen då och inte streta emot 'ödet'. Det kan väl ändå inte vara negativt då? Eller?

Ha en bra måndag!

För några veckor sen gick jag och Andreas runt på hemköp här i ryd och såg att coca cola zero hade en tävling i samband med den nya bondfilmen, man kunde vinna ett minikylskåp i tävlingen. Man skulle bara svara på tre enkla frågor och motivera vad Coca Cola Zero och Bond hade gemensamt. Jag skrev nåt töntigt som: De är båda coolare än coolast, Andreas skrev nåt i stil med: Båda saknar socker.

Och tänka sig, för nån timme sen ringde telefonen här hemma:

"Hej det är Stefan från Hemköp i Ryd, jag söker Annika?

-Ja det är jag (vad har jag lyckats med nu, glömt plånboken i affären eller?)

-Ja jag ville bara säga att du vunnit ett minikylskåp här så det är bara att du kommer när du kan och hämtar det."

Whaaaat!? Säger som Andreas: Kan man verkligen vinna på sånt där???

Tydligen kan man det!