Kom hem igår och ser Andreas ligga i soffan och glo på tv, pratar på om något, jag vet inte vad riktigt...kliver in i tv-rummet och blir stum av förvåning. Han har ju nämligen beställt hem en 37" platt-tv. Där står den nu, en dag efter beställningen, i all sin blanka härlighet. Andreas ögon lyste som...som..om han fått Tier 6 gratis. Den hade en förstummande effekt på oss resten av kvällen kan jag säga.

Bengta...lilla Bengta...lilla, stora, bökiga, väldigt aktiva Bengta....vad hon/han höll på igår speciellt på natten då jag lagt mig.

Spark spark, mamma är du vaken? Nej, sov nu. Spark spark, jag vill inte sova! Det vill jag.

Direkt på morgonen. Spark spark, mamma du är vaken! Ja, vad har jag för val, urinblåsan spricker snart på mig. Spark spark, mamma vad roligt det skumpar när du går zzZzzZ. Pet pet, Bengta är du vaken?

Jag har en elak tvestjärt på min toa.

Den stirrar på mig när jag går för att kissa på nätterna.

Var hos Barnmorskan idag, till min stora glädje var hon sjuk så jag fick träffa Ingrid, den vi hade första gången. Hon är skitkäck och rolig som attan, ska be att få byta till henne...Hon stack mig i fingret..kändes inget. Hon stack mig i armen...kändes bara lite. Underbart.

Alla värden var bra, jag hade lite luft i magen men det var allt, lösningen var att sluta med tuggummi och rårivna grönsaker sa hon. Easy peasy.

Deras våg visade samma som min, 64kg. har alltså gått upp..eh..7 kilo. Så, efter det smärtfria besöket åkte jag till jobbet, jobbade lite, åt lite, jobbade lite till. Som kossan mu på ängen. 

Efter jobbet, och efter att jag gött karln här hemma, åkte jag till stan och letade reda på nån frisör som hade lust att klippa till mitt fula jävla hår. Jag hittade bara en av alla trehundrafemtioelva i Linköping som hade tid. I en skum liten frisörsalong med bara två stolar med en frisör som hade extensions i mängder, platådojjor och maggördel i läder samt kort kjol och lösnaglar. I was scared, so scared. Men, tjejen som var innan mig fick ungefär samma frisyr som jag var ute efter, så det var ju en enkel beställning: "En likadan tack!" säger jag med min lilla skrajsna röst. 

Jag tror det är nåt med oss svenskar som gör att vi inte säger ifrån när vi blir missnöjda hos frisören. Vi bara nickar och ler så dom ska släppa oss ifrån sina scissor-hands så vi kan springa hem och dra fram ikea saxen och fixa till det själva. Eller slänga upp allt i en tofs och vänta tills det växer ut igen. För att då bara göra samma misstag igen, och så upprepas hela charaden. Det här har skrämt mig iväg från frisörer i snart tio år. Tio jävla år! Under dessa år har jag varit under saxar styrda av mig själv, Bodil och Andreas, vilket inte varit så tokigt iofs, men nu kände jag att det var dags att gå till galgbacken med mitt slitna rufs.

Och tänka sig! Det blev ju skitbra! Hon lyckades bra med att kombinera mina två önskemål: behåll mycket av längden men ta bort det slitna. Det blev rätt kort, men mycket av det slitna försvann till mitt stora nöje.

Köpte en ordentlig inpackning för att vårda det som är kvar tills jag kan gå tillbaka och klippa igen. Tänk vad bra saker som kan hända när man lägger beslutet i ödets händer. Haha. =D 

Ska införskaffa mycket bubbelplast tills bebisen kommer, ja, för att vira in allt som är skört hemma, och allt annat också för den delen. Idag slutade vi båda tidigt, så vi åkte och glodde på IKEA efter saker vi vill ha till lägenheten, sen tittade vi på Tv-apparater och sist på Shape.

Under den tiden pillade Andreas sönder tre saker.

Först pajade han en sån där grej man har i skorna för att hänga upp dom på krok, det var på IKEA.

Sen på Elgiganten ska han ju tvunget pilla på tv:n vi ville spana in. Och den slocknar....

Medan han står och försöker med alla knappar som finns för att få igång den igen sätter jag mig på en fåtölj vid ett par andra tv-apparater. Andreas kommer sen och säger att det inte är någon idé, den går inte igång igen, sen pillar han på avskärmningsbandet som är vid sidan av mig...som då lossnar, så han får stå och försöka få i det i skåran igen innan nån ser att han håller på att förstöra alla Elgigantens visningsprodukter.

Så får jag gå till en kvinnlig expedit och säga: Hej, min klantskalle till sambo pillade på en tv och nu visar den ingenting, kan du fixa?

Det kunde hon...men nu tänker jag iaf Andreas-säkra hemmet innan vi har två piller-apor här. Jisses. 

Kvällens samtal på sängkanten:

-Gud vad dåligt med pengar vi har Andreas

-Men sälj nåt värdefullt då

-Men jag har inget som är värt nåt

-Sälj dig själv då

Antar att det är romantiskt sagt på nåt konstigt sätt.

Loppisen som jag tänkt ha blev inställd efter mycket om och men. Andreas tyckte det kändes för obekvämt att ha folk springande hemma hos oss, vilket jag har full förståelse för och måste respektera, det är ju hans hem också =) Så den blir inte av, jag säljer lite av prylarna på nätet istället och funderar på att vara med på loppmarknad i Cupolen här i Linköping 7:e September istället. Men jag fick ju iaf ha en miniloppis när morbror var o hälsade på.

Ja, helt plötsligt så kom han ingåendes på jobbet. Inte tomten då..utan Andreas. Med en matlåda i högsta hugg kom han som en räddande ängel. Det är som det gamla ordspråket säger (det jag kom på för en kvart sen). Ge en gravid kvinna mat och hon älskar dig förevigt!

Jag blev så glad av att se honom komma gåendes där, först tog det ett tag för mig att inse att det var han och inte någon som var väldigt lik honom. Sen satt han kvar och pratade lite och kollade hur det går till när jag tog emot samtal och så. Sen åkte han hem...nu känns det tomt utan honom. Jag har verkligen hittat min själsfrände!

Puss min älskade Andreas!

//Annika

Måste bara kommentera detta i aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3104549.ab

Fy...fan.. att någon kan vara så kall och grym att utföra något sådant på något levande. Det skrämmer mig att veta att det finns sådana människor i vårt samhälle, vad har gått så fel så att någon känner att det är tillåtet att göra så mot en levande varelse? USch och fy säger jag bara, och gråter en skvätt för det stackars djuret, som trots sina skador tar sig hem till matte igen.

//Annika

Fick samtal igår från mamma, som liksom jag märkt av att ingen uppdaterat sin blogg på sistone. Kollektiv skrivkramp har träffat släkten flodman/lindberg/asklund/hyllman osv osv.

Så, då tänkte jag skriva lite för att försiktigt släppa på banden denna skrivkramp lagt på våra fingrar. Så poetisk jag är.

Har idag, för första dagen sen lördags, inte vaknat mitt i natten av smärta i sidan och inte haft så ont när jag cyklat heller. Skönt. Får se vad som kommer nu istället.

Fick en till aha-chock-upplevelse en tidig morgon för några dagar sen. En sån där som känns precis som om man helt plötsligt finner sig uppspikad på ett kors, eller uppslängd på en teaterscen i en fullsatt teater...naken. Jag fick en sån där eye-opening insikt om hur stort allt det här är egentligen. Att vi har skapat ett liv, ett riktigt liv! Ett liv som vi för evigt i resten av våra liv, kommer ha ansvar för att ha skapat. Sånt är mind-wobbling om något. Som tur är går såna ögonblick över lika snabbt som en fis och jag kunde lugnt somna om igen till Bengtas sparkar.

Mer då, vi har bestämt oss för att tapetsera om i vardagsrummet och sovrummet då vi fullkomligt avskyr tapeterna där. Så ska vi lägga lite pengar på lampor, gardiner och tavlor nu när vi får lite extra med lön och csn och allt. Så att vi har ett mysigt hem vi kan trivas i. Sånt tycker jag är viktigt, speciellt när man behöver slappna av när man är hemma. Iaf, sovrummet blir röda tapeter, enkelt och det kommer passa vår säng m.m I vardagsrummet blir det vita tapeter, förutom den ökända "vita väggen" som blir svart/grå medaljongtapet. Det kommer nog bli supersnyggt, problemet kan bli att vi kan få göra ett överdrag till soffan i nån annan färg, men det löser vi då. Kanske räcker med vita kuddar. (I love kuddar) Och jag har kollat in ett par guldgardiner på jotex se som jag vill ha i kontoret.

Vi ska kolla in Shape efter lite tavlor och såna smågrejer sen tänkte vi också.

Nu sitter jag och hungrar bort på jobbet, hann inte äta innan för att vi var tvungna att välja ut tapeter på plats i Skäggetorp och när vi cyklat hem hann jag precis göra iordning maten åt Andreas sen fara iväg. Och nu har jag inte lunch förrän 17.45. Men som tur är är det godis och kakor på jobbet idag så jag och Jimmy sitter och frossar.

Så, det var väl vad som hänt de senaste dagarna i veckan här, jag har jobbat 15.30 till 22.00 så jag har varit för trött för att skriva efter jobbet och haft annat att göra innan. Men nästa vecka är det som vanligt igen =)

Bengta hälsar!

//Annika