Ja, helt plötsligt så kom han ingåendes på jobbet. Inte tomten då..utan Andreas. Med en matlåda i högsta hugg kom han som en räddande ängel. Det är som det gamla ordspråket säger (det jag kom på för en kvart sen). Ge en gravid kvinna mat och hon älskar dig förevigt!

Jag blev så glad av att se honom komma gåendes där, först tog det ett tag för mig att inse att det var han och inte någon som var väldigt lik honom. Sen satt han kvar och pratade lite och kollade hur det går till när jag tog emot samtal och så. Sen åkte han hem...nu känns det tomt utan honom. Jag har verkligen hittat min själsfrände!

Puss min älskade Andreas!

//Annika

Måste bara kommentera detta i aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3104549.ab

Fy...fan.. att någon kan vara så kall och grym att utföra något sådant på något levande. Det skrämmer mig att veta att det finns sådana människor i vårt samhälle, vad har gått så fel så att någon känner att det är tillåtet att göra så mot en levande varelse? USch och fy säger jag bara, och gråter en skvätt för det stackars djuret, som trots sina skador tar sig hem till matte igen.

//Annika

Fick samtal igår från mamma, som liksom jag märkt av att ingen uppdaterat sin blogg på sistone. Kollektiv skrivkramp har träffat släkten flodman/lindberg/asklund/hyllman osv osv.

Så, då tänkte jag skriva lite för att försiktigt släppa på banden denna skrivkramp lagt på våra fingrar. Så poetisk jag är.

Har idag, för första dagen sen lördags, inte vaknat mitt i natten av smärta i sidan och inte haft så ont när jag cyklat heller. Skönt. Får se vad som kommer nu istället.

Fick en till aha-chock-upplevelse en tidig morgon för några dagar sen. En sån där som känns precis som om man helt plötsligt finner sig uppspikad på ett kors, eller uppslängd på en teaterscen i en fullsatt teater...naken. Jag fick en sån där eye-opening insikt om hur stort allt det här är egentligen. Att vi har skapat ett liv, ett riktigt liv! Ett liv som vi för evigt i resten av våra liv, kommer ha ansvar för att ha skapat. Sånt är mind-wobbling om något. Som tur är går såna ögonblick över lika snabbt som en fis och jag kunde lugnt somna om igen till Bengtas sparkar.

Mer då, vi har bestämt oss för att tapetsera om i vardagsrummet och sovrummet då vi fullkomligt avskyr tapeterna där. Så ska vi lägga lite pengar på lampor, gardiner och tavlor nu när vi får lite extra med lön och csn och allt. Så att vi har ett mysigt hem vi kan trivas i. Sånt tycker jag är viktigt, speciellt när man behöver slappna av när man är hemma. Iaf, sovrummet blir röda tapeter, enkelt och det kommer passa vår säng m.m I vardagsrummet blir det vita tapeter, förutom den ökända "vita väggen" som blir svart/grå medaljongtapet. Det kommer nog bli supersnyggt, problemet kan bli att vi kan få göra ett överdrag till soffan i nån annan färg, men det löser vi då. Kanske räcker med vita kuddar. (I love kuddar) Och jag har kollat in ett par guldgardiner på jotex se som jag vill ha i kontoret.

Vi ska kolla in Shape efter lite tavlor och såna smågrejer sen tänkte vi också.

Nu sitter jag och hungrar bort på jobbet, hann inte äta innan för att vi var tvungna att välja ut tapeter på plats i Skäggetorp och när vi cyklat hem hann jag precis göra iordning maten åt Andreas sen fara iväg. Och nu har jag inte lunch förrän 17.45. Men som tur är är det godis och kakor på jobbet idag så jag och Jimmy sitter och frossar.

Så, det var väl vad som hänt de senaste dagarna i veckan här, jag har jobbat 15.30 till 22.00 så jag har varit för trött för att skriva efter jobbet och haft annat att göra innan. Men nästa vecka är det som vanligt igen =)

Bengta hälsar!

//Annika

Resultat av omröstning: Vilken kroppsvätska anser du vara äckligast?

Totalt röstade: 18 pers

Sist kom Chymus (alltså vanligt kräk) med 5.6%

Näst sist kom Snor med 11.1%

Sen kom Slem med hela 16.7%

På delad förstaplats kom Mensblod, Diarré och Var med 22.2% vardera.

Nu tar vi en fräschare fråga, tycker jag.

Just ja, skulle lägga ut ett recept på enkla baguetter (eller vilken form man önskar egentligen) som jag gjorde när Stellan var här.

Så här är det:

Tid: 2 timmar

3 Baguetter

5dl vatten

1/2 pkt jäst

3/4 msk salt

1/2 msk honung

ca 10 dl vetemjöl

Rör ihop ljummet vatten, jäst, honung och salt. Arbeta in vetemjölet. Degen ska vara ganska lös. Låt den jäsa minst en timme. Häll ut degen på mjölat bakbord och dela den i tre delar. Sätt ugnen på 250 grader. Vrid ihop varje degbit till en längd, lägg dem på plåt och låt jäsa i ytterligare 30 minuter. Grädda i 10 minuter. Sänk sedan värmen till 150 grader och grädda i ytterligare 10 minuter. Brödet ska ha fått färg och låta lite ihåligt när man knackar på undersidan. Supergott med smör och ost till lite thé på kvällen.

Hoppas det smakar

//Annika

I dag har jag lärt mig

Att jag är alldeles för stressad för mitt eget bästa

Att Andreas är helt underbar, fast det visste jag ju redan

Att man kan bli väldigt väldigt rädd, väldigt väldigt fort.

Att "ta det lugnt" oftast innebär att "göra mer än man har tid med"

Att Johan och Fia är vänner värda sin vikt i guld.

Att kräftor inte är så mycket kött i, mest bara spad.

Att barnmorskor inte tar i hand ordentligt, men att läkare kompenserar för det.

Att allt löser sig till slut.

Jag och Andreas tänkte äta kräftor idag, så vi cyklade efter frukost till Tornby för att kika på Shape och handla på nån av de större affärerna där.

Hade haft ont i sidan av magen sen morgonen, men tänkte att det kanske var gaser och lät det bero.

Vi cyklade upp, gick på Shape och tittade, fan vad myckt snygga saker som fanns där, jag har fått många ideér till vårt hem, och Andreas hade en hel del också, tyvärr hade de lampor han tänkte visa mig där tagit slut, men vi får väl hoppas att de tar in flera tills vi har pengar och kan köpa oss lite saker. Vi hittade iaf två värmeljushållare på höga fötter som vi tänker skaffa till köksbordet där, samt ett duschdraperi med en Andy-Warhole-färgad Mona Lisa. Dit kommer vi nog gå fler gånger, de hade bra priser och snygga grejer så IKEA is challenged. =)

Sen åkte vi till Willys för att handla, men kräft-utbudet hade blivit länsat, så för det åkte vi till Coop precis bredvid. Efter att Andreas sprungit in och handlat skulle vi ta oss hem, och det var då det gjorde så jäklans ont att jag knappt trodde jag skullet a mig upp på cykeln. Det värkte i hela sidan av magen och strålade både bak mot ryggen och mot mitten av magen.

Efter en lång och plågsam cykeltur hem ringde jag sjukvårdsupplysningen för att se vad jag borde göra. Tänk om det var blindtarmen (fast det ska va på höger sida har jag hört), eller gallsten, eller tarmvred, eller värkar? Jag får höra att jag borde fått numret till förlossningen (vilket jag inte fått, tror min BM är lite slarvig) och skall ringa dit. Så när jag ringer dit får jag bara några korta frågor som: när är du född, vilken vecka är du i, gör det ont hela tiden, vilken sida och blöder du? Det senaste gjorde jag ju inte, vilket jag såg som ett gott tecken. Men så säger hon att jag borde åka in, jag frågar efter taxi eller om jag kan åka buss och hon säger "Nej nej, ta inte buss det är inte bra, kan du inte fråga någon som kan skjutsa dig?". Visst säger jag, lägger på och ber Andreas ringa Johan, samtidigt som jag bryter ihop.

Jag fick en sån attack av panik att jag trodde jag skulle förvandlas till en liten pöl där jag stod. Andreas fick hålla om mig hårt ett långt tag så jag kunde lugna ner mig, det var verkligen jobbigt. Sen ringde jag mamma och berättade att vi var tvugna att åka in. Johan hade tydligen rusat för att komma snabbare till oss, och vi bröt nog en del lagar på väg till förlossningen. Men när vi kom dit tog dom det lugnt och en sköterska tog urinprov och blodtryck, sen kom en annan och kollade hjärtljuden, som efter mycket letande hittades. Andreas såg väldigt lycklig ut då iaf, eftersom han missat tiden hos BM när hon lyssnade.

Sen fick jag tre olika glas, ett med äppeljuice, ett med nån röd saft och ett med vatten, och ett McDonalds-sugrör, och vi åt mackor Andreas tagit med sig, vi hade ju inte hunnit äta nåt sen frukost och nu var hon närmare fem! Vi fick ligga i över en timme och vänta på läkaren som skulle komma, vilket gjorde mig väldigt lugn, finns det andra som är mer akuta än mig är ju det ett gott tecken!

Under tiden pillade Andreas på allt som fanns, tratten, sängen, nån manick, kollade i skåpen, slängde papper omkring sig, fyllde på vatten till mig och hade rätt så kul trots situationen. Vi spekulerade i om Cd-spelaren var en dold FRA-avlyssnings grej och jag gick på toaletten typ 20 gånger.

Sen kom då äntligen läkaren, klämde lite, knackade mig på revbenen, lyfte benen och ja allt med det ena och det andra. Sen sa han att det förmodligen bara var musklerna som var ömma, för allt annat var så bra som det kunde vara. Vi fick åka hem, och det var väl det bästa jag kunde fått höra. Take two and call me in the morning typ.

Sen kom Johan och hämtade oss, och vi blev bjudna på pannbiff med potatis, vilket var rena gudagåvan för oss två vid det här laget, hungriga som vi var efter allt. Sen fick vi skjuts hem och vi tog det bara lugnt resten av kvällen, vi åt våra kära kräftor, som trots sitt namn inte alls var Jumbo, vi tittade på Wanted och sen satt vi uppe till skamligt sent innan vi gick och la oss. Jag läste då Martina-koden som jag fått låna av Fia, och Andreas läste i Två nötcreme och en moviebox. Tydligen stod Filip och Fredriks nummer däri, och jag skickade ett sms till Fredriks nummer. Jag skrev: Hej. Vi gillar er bok. Tack. =)

Lite senare får jag ett svar:

Puss!

*asgarv* bästa avslutningen på en kaos-fylld dag.

Vecka 21+4, en bebbe som stannar kvar ett tag till!

//Annika

Idag så kom Morbror Stellan med familj på besök, de tog med den bästa gåvan man kan ge till en gravid: godis och kakor. Jag är mycket nöjd. Hehe.

Syns att Andreas hade raid-tid, han fick inte mycket ledig tid över att vara med, men vi hade trevligt ändå. Jag bakade en äppelpaj med väldigt lite äpplen och väldigt mycket paj i, och jag och morbror var nog bara några steg ifrån att elda upp köket. När jag öppnade fönstret för att släppa ut all rök, gissa vad som råkar åka i golvet igen? Den kära vattenkannan. Tror den har något emot mig, visar sig senare att den gått sönder, så går det när man ska bråka med Annika! Haha.

Jag fick en present till barnet också (men jag kommer nog behöva använda den också här framöver), en haklapp där det står "The real boss" på. Mycket passande. =D 

Sen efter jag tagit hand om all disk och släkten var påväg hem igen efter att ha smyghandlat på min loppis och betalat i växelpengar som kommer användas i automaten på jobbet, så värkte ryggen nåt otroligt, sen spydde jag upp hela kalaset. Yej....Jag funderade på att skylla på pizzan vi åt tidigare, eller kaffet. Den skyldige har ännu ej hittats.

//Annika