Låg i soffan med Andreas och kollade på Hell's Kitchen på kvällen, och helt plötsligt känner jag nåt som känns som en spark. Jag håller andan och känner efter och visst! där kom en till. Andreas flyger på mig med handen och vi känner efter i ett par minuter. Men inte kunde den sparka då, nej då. Det sägs ju att det kan vara tarmarna man känner när man väl känner nåt,men det var som två "knäpp" på precis samma ställe, och jag blev själv förvånad över känslan så jag tror nog att det faktiskt var bebben som gjorde uppror ikväll. Häftigt!

//Annika

Plastfarmor har visst en del gömt i skjortärmen märker jag. En gammal filt som Plastfars mormor stickat? Skithäftigt!

Både jag och Andreas skulle se det som en ära att få använda en sådan gammal men ändå välbehållen filt att låta Bengta sova i, eller kanske ha i vagnen såsom det var tänkt från början? Det är spännande med gamla saker som behållits generation efter generation, att de lyckats behålla saker så länge som över 30 år är fascinerande tycker båda jag och Andreas. Var det en tröja som Plastfarmor stickat när hon var sju också eller hur sa moster?

Detta är väl ytterligare bevis på att barnen blir stora väldigt snabbt, kanske? =D

//Annika

Har inte vädret någon respekt för en gravid kvinna?

Och cykeln också! Får de ingen uppfostran alls nuförtiden?

Kommer ut lite sen på morgonen för att cykla till jobbet och möts av spöregn och punka. Det blev bara att springa upp och sno nyckeln till Andreas cykel och inse att den nog hade en skruv lös. Det vinglades och svinglades och nästan ner i diket och regn i ögonen och växlarna funkade inte och magen krampade av ansträngningen. Men ändå kom jag i tid, har ingen aning om hur det gick till. Däremot förstörde jag dagen för Andreas då han skulle använt sin cykel för att köra ner drickabacken till affären.. Oops. Jaja, hade jag kommit försent hade han inte kunnat köpa fler drickabackar sen! Eller nån sån ursäkt borde väl duga... Nu sitter jag på jobbet och gäspar och är hungrig som en gnu, men det har ändå varit en rätt så lugn Måndag.

//Annika

I lördags möttes då föräldrarna, mormor, plastmorfar, morbror mot farmor, plastfarfar och farbror. Det slutade med 2-2. =)

Nejdå, allt gick så bra så, det verkar t.o.m som att de förstod varandra! Bred Dalmål möter Västervikska. Utmärkt lördagsunderhållning. Massa kakor fanns också så jag var nöjd, men nu är jag trött och vill städa iordning efter stormen.

Mormor, jag, samt morbror Klas var på besök i Vreta Kloster också,

här är några bilder därifrån.

//Annika

Andreas stryker inför mammas besök

Från vänster: Alexander, Mona, Sören

                      bror           mor     styvfar

Andreas o Alex

Vad lyckligt lottad jag känner mig som har en sån fin och varm släkt och familj. Min mamma och plastpappa kommer hit med brorsan i helgen och även Andreas mamma och plastpappa kommer hit, eventuellt med hans bror. Moster skickar bebiskläder och pappa letar vagga, Andreas far skickar cyklar och kallar bebisen "lill-björn" efter sig själv. Vad fantastiskt det är med sånt starkt stöd i ryggen och vad kul att så många läser vår blogg och skickar fina kommentarer! Kram till alla!

//Annika 

Tänkte nu när jag stod och borstade tänderna på att jag alltid är så känslig för biverkningar. Alltid när jag tagit medicin har jag haft problem med biverkningar, har det funnits några så har jag fått dom. Och med graviditetens "biverkningar" verkar det inte bättre. Först det här med illamåendet, men även mitt tandkött som har blivit jättekänsligt så nu blöder jag när jag borstar tänderna och ibland även när jag äter äpplen eller annan sån frukt med hårt skal. Jag får även halsbränna ibland, speciellt om jag ätit fet eller grillad mat. Så vad kan jag vänta mig för övriga symptom undrar jag?

Jo:
Havandeskapsförgiftning
Högt blodtryck
Graviditetsdiabetes
Nästäppa
Blodpropp
Graviditetsklåda
Järnbrist
Blodbrist
Foglossning
Förstoppning
Näsblödning
Nedstämdhet
Ryggbesvär
Svullna ben
Åderbråck i benen
Hemorrojder
Ökad hårväxt
Andfåddhet

Det skulle bli en fin bipacksedel va?

Märks det att jag haft en dålig dag kanske? =)

//Annika

Jaha, då har det blivit min tur (Andreas) att skriva nånting på den här bloggen som min kära fässemö' har gjort.
Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, som mannen i det här förhållandet så känns det inte så värst ansträngande att vänta barn. Annika har ju bra mycket mer att tänka på än vad jag har. Jag hjälper henne så gott jag kan och väntar på att mitt barn ska komma. Låter väldigt tråkigt, men det är ungefär så som det är. Visserligen känner jag mig extremt skyldig när Annika kramar toalettstolen vareviga morgon. "Vad har jag gjort med henne!?".

Ultraljudet som Annika nämnde tidigare var en underbar upplevelse! Jag vart helt lyrisk och ville veta med en gång vad det var för kön! Det såg ju så utvecklat ut redan! Hur som, jag/vi tog till vara på tillfället och tittade så mycket vi kunde, vi kommer ju inte få uppleva denna första ultraljudsundersökning en gång till!

//Andreas