Nu börjar jag tröttna på det ständiga illamåendet, förra veckan fick jag två dagar utan att kräkas och trodde att det äntligen hade gått över. Men nej, det kom tillbaka lika fort som det försvann. Postafen och illamående-armband (seaband) inköptes och trots det är illamåendet över mig som en våg så fort jag vaknar. Lägg till en elak förkylning på det och ni får en gravid kvinna som vill gömma sig under täcket hela dagen och inte kika fram förrän i december. Men jag hängde med Andreas vänner ut till Fjärsbo-en liten stuga mitt ute i ingenstans-och hade väldigt trevligt under midsommar ändå. Men jag tror nog jag var den som kände sig mest bakfull dagen efter även utan alkohol! Nu väntar jag bara på den morgonen jag kan gå upp och äta frukost utan att behöva sitta över toaletten i tio minuter innan. Men man ska väl inte klaga, nu vet jag ju iaf att barnet mår bra därinne, det borde det banne mig! =)

//Annika

Först låg den där och bara sov..och som förstagångs föräldrar hann vi båda bli oroliga innan barnmorskan pekade ut hjärtat och att det slog. Sen vaknade den, wow! Hicka hade den och den for runt därinne som om den vore på tivoli eller nåt. De gjorde Nupptest som var c.a 1/5000 vilket känns väldigt tryggt. Andreas levde upp när han satt där och tittade och frågade t.om om barnmorskan kunde se vilket kön det var! Han som inte ville veta! Roligt var det iaf och vi fick med oss två fina bilder hem.

//Annika

På Andreas begäran har mormor fått ett annat kort här. Detta är dock lite suddigt p.g.a att det är taget med en kameramobil. Eller kanske mormor är sådär suddig i verkligheten?

Den ack så stolta mormodern, här i viss förklädnad.

Det var jätteroligt att få berätta för mamma. Vi hade köpt ett vykort med en fin liten dikt till Mormor. Men oj så chockad hon blev. Hon skulle på konferens den helgen och kikade bara förbi oss en natt, men tydligen fick hon hållas sängliggande nästa dag på konferensen för hon var i chock. Men glad var hon, om än något överraskad kanske.