Feänor

7 juli 2008 20:05

När jag läser er blogg så får jag en del flashbacks från tiden då mina 3 killar va små, det är iof ett tag sedan men men vilka minnen =) Det är alltifrån när man satt i soffan och upptäckte att att pojken sövt pappa inte tvärtom till att den äldste använda ord som hönong och skabetti till den händelse då de två äldsta satt o tittade på tv sittande vi matsals bordet. Nåt va tydligen skoj o de började garva o vips hade bägge pojkarna skrattat så de hamnade under bordet. =D

Maggan

8 juli 2008 16:08

Det som inte är stillastående är magen iaf. Kul att se att den växer som den ska.
Karin hälsar och tackar och säger att hon ser fram emot att se bäbisen när den kommer ut. Hon har hittat en turkos tröja och en ullig vit jacka som Magnus hade som liten.
Tyvärr kan jag inte ge några gravidråd, men däremot kan ni få lite inside information om hur Magnus var som liten ;-)

Annika

8 juli 2008 16:43

Ja Maggan, insideinfo på Magnus välkomnas alltid =)

Feänor, det låter som att man har mycket roligt att se fram emot, Andreas blir nog glad åt det =D Du verkar ha väldigt skrattglada pojkar iaf!

Moster

8 juli 2008 20:56

Moster tycker det är jättespännande med magen och är jätteavundsjuk. Moster kan bara bli med valpar och Per han har aldrig varit pappa. Men vi skall skärpa oss och inte skriva om ...

Moster

8 juli 2008 21:00

Kan cyklar valpa nya cyklar????

Ler stolt och pekar min dotter! MIN DOTTER!

9 juli 2008 17:57

För att glädja dej ännu mer kan jag tala om att Freja haft den turkosa tröjan på sig en gång när hon frös, så det så.

Svärmor

10 juli 2008 09:10

Oj , då jag glömde.
Min svärson,ler stolt och pekar, MIN svärson!!

Andreas

10 juli 2008 13:14

Mmm, det är lätt hänt att man glömmer mig, svärmor... Annika stjäl all uppmärksamhet! :)

Feänor

15 juli 2008 18:59

Ja det är mycket att se fram emot i alla fall om du frågar mig =) samt att man fick gå sk nattvandringar med barn i famnen för att få dem att sova och när man trodde att nu är det ok o lägga ner honom så när nån del av sonens kropp snuddade sängen "bhuuuhuu" gråt igen och vidare gick vandringen ... hur man orkade --- inte en blek .. =D men det är underbart o förälder ofast ;-)