Var på besök hos Barnmorskan idag, Andreas följde med den här gången också.

Tydligen visade urinodlingen ingenting, som jag trodde, och hon trodde att det förmodligen bara var så att jag, tack vare att jag är så smal och inte har nåt fett mellan huden och livmodern (nåt sånt sa hon iaf), så känner jag av mer när det rör sig i livmodern.

Alla värden var bra också, järnvärdet var så bra att jag nu får ta tabletter bara varannan dag istället för varje. För tydligen slutar barnet ta lika mycket från mig som förut nu. Och det märks faktiskt, för jag är inte lika hungrig längre! Det kan gå flera timmar mellan måltiderna nu. Iofs blir jag jättegrinig om jag inte äter regelbundet, men iaf, hungern är inte ohanterbar längre. Jätteskönt.

Däremot är nätterna en plåga. Varje timme, ibland varannan, så måste jag kämpa mig upp ur sängen och gå på nyvakna ben till toan. Ibland får jag t.o.m be Andreas putta upp mig för det är så tungt...men men, det är ju över snart =D