Jag tycker så synd om mamma...

Hon kom ju förbi igår kväll och sov över natten i vårt gästrum. Så ungefär vid 2-3 på natten, då jag vaggar upp och går på toa, så knackar det i väggen framför mig (alltså den som är mellan gästrummet och toan) ett par tre fyra knackningar, rätt så starka. Jag tänker att det är mamma som vaknat och larvar sig eller nåt, eller att det kan vara grannarna som är igång (studenter ni vet=) Så när jag kommer ut från toan kikar jag in till mamma och frågar: Knackade du? -Nej jag trodde det var du, svarar hon. -Jaha, då var det väl grannen då, säger jag och går sen och lägger mig igen.

Jag säger till Andreas att grannen verkar ha kul med att knacka lite för jämnan. (De har knackat i väggen förut när Andreas suttit vid datorn sent på natten nämligen) Då svarar han att han hörde det också, ända in till vårt sovrum. Jag tänker inget mer på det, men blir lite bekymrad nästa gång jag går på toa, för då ligger mamma och halvsover i rummet med taklampan tänd! Haha, stackars liten! Sen på morgonen diskuterar vi nattens händelse och kommer fram till att knackningen måste varit antingen på dörren till gästrummet eller väggen bakom, som delas med toaletten. För till grannen är det ju betongvägg, och det hörs inte högt alls, hur hårt man än knackar, och speciellt inte högt nog för att Andreas skulle kunnat hört det! Så där hade mamma först dragit en lättnadens suck över att jag var på toan, sen skrämde jag upp henne rejält genom att fråga om det var hon som knackade! Och jag tänkte inte alls på det! =D

Ännu lustigare var, att Andreas tydligen bett vårt spöke på skoj att knacka, just den natten. Jädra unge, tycker han ska låta bli sånt.

Nu har 'den' alltså stängt en garderobsdörr mitt i natten, och knackat starkt i väggen, vad mer ska den göra? Jag tycker den kan låta bli att göra något alls! Det är så lustigt att det bara är så starka händelser när det väl händer något, annars är det inget som händer, vi såg lustiga skuggor bara ett par gånger i början, men inget mer än så, det är inte så att man för jämnan ser nåt i ögonvrån eller att saker faller eller att man hör fotsteg/svaga knackningar osv osv. Det är ju nåt man kan förvänta sig när man blir hemsökt, inte två händelser separerade med flera månader, som är så tydliga, högljudda och blir hörda av flera personer! Mysko...

Sen alla dessa orber som kommer upp på kort också...brrr..jag gillar det inte iaf.

 

moster

9 november 2008 14:58

Per undrar var Andreas gick???

http://mina-jakthundar

 

Annika

9 november 2008 18:23

Jag förstår att Per är van vid att bli kallad öknamn såsom slempropp, men tro det eller ej, vi är alla ej så vassa som moster Lena! =D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag flyttar!   Efter att ha sett Andreas blogg som han gör på wordpress.com, som har flera funktioner som jag saknat på bloggagratis, så har jag bestämt mig för att flytta över till den också. Jag vet ännu inte om jag kommer vara kvar här också och k...

BVC Besök idag, 6090 gram, 60,5 cm lång och barnläkaren sa att allt var fint på honom och blev imponerad när han försökte krypa iväg för henne på skötbordet! =D   Äntligen klar med tentan idag, den var tuff, men jag fick mycket hjälp av att diskuter...

Ja då har William vänt sig från mage till rygg. På riktigt, utan hjälp eller fusk. Och vi missar det med kameran! Andreas var påväg att filma igår kväll när han vände sig för tredje gången i soffan, men stängde av precis innan för han var påväg åt fe...

Vem där?     Bara William såklart! (Och hans knäppa pappa!)     ...

Han fick till ett sånt fantastisk leende i babygymmet, tur att jag lyckades fånga ett av dom på bild, söt min pojke är!   Mysa med pappa = det bästa som finns =)     ...