Ja, helt plötsligt så kom han ingåendes på jobbet. Inte tomten då..utan Andreas. Med en matlåda i högsta hugg kom han som en räddande ängel. Det är som det gamla ordspråket säger (det jag kom på för en kvart sen). Ge en gravid kvinna mat och hon älskar dig förevigt!

Jag blev så glad av att se honom komma gåendes där, först tog det ett tag för mig att inse att det var han och inte någon som var väldigt lik honom. Sen satt han kvar och pratade lite och kollade hur det går till när jag tog emot samtal och så. Sen åkte han hem...nu känns det tomt utan honom. Jag har verkligen hittat min själsfrände!

Puss min älskade Andreas!

//Annika

Måste bara kommentera detta i aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3104549.ab

Fy...fan.. att någon kan vara så kall och grym att utföra något sådant på något levande. Det skrämmer mig att veta att det finns sådana människor i vårt samhälle, vad har gått så fel så att någon känner att det är tillåtet att göra så mot en levande varelse? USch och fy säger jag bara, och gråter en skvätt för det stackars djuret, som trots sina skador tar sig hem till matte igen.

//Annika

Fick samtal igår från mamma, som liksom jag märkt av att ingen uppdaterat sin blogg på sistone. Kollektiv skrivkramp har träffat släkten flodman/lindberg/asklund/hyllman osv osv.

Så, då tänkte jag skriva lite för att försiktigt släppa på banden denna skrivkramp lagt på våra fingrar. Så poetisk jag är.

Har idag, för första dagen sen lördags, inte vaknat mitt i natten av smärta i sidan och inte haft så ont när jag cyklat heller. Skönt. Får se vad som kommer nu istället.

Fick en till aha-chock-upplevelse en tidig morgon för några dagar sen. En sån där som känns precis som om man helt plötsligt finner sig uppspikad på ett kors, eller uppslängd på en teaterscen i en fullsatt teater...naken. Jag fick en sån där eye-opening insikt om hur stort allt det här är egentligen. Att vi har skapat ett liv, ett riktigt liv! Ett liv som vi för evigt i resten av våra liv, kommer ha ansvar för att ha skapat. Sånt är mind-wobbling om något. Som tur är går såna ögonblick över lika snabbt som en fis och jag kunde lugnt somna om igen till Bengtas sparkar.

Mer då, vi har bestämt oss för att tapetsera om i vardagsrummet och sovrummet då vi fullkomligt avskyr tapeterna där. Så ska vi lägga lite pengar på lampor, gardiner och tavlor nu när vi får lite extra med lön och csn och allt. Så att vi har ett mysigt hem vi kan trivas i. Sånt tycker jag är viktigt, speciellt när man behöver slappna av när man är hemma. Iaf, sovrummet blir röda tapeter, enkelt och det kommer passa vår säng m.m I vardagsrummet blir det vita tapeter, förutom den ökända "vita väggen" som blir svart/grå medaljongtapet. Det kommer nog bli supersnyggt, problemet kan bli att vi kan få göra ett överdrag till soffan i nån annan färg, men det löser vi då. Kanske räcker med vita kuddar. (I love kuddar) Och jag har kollat in ett par guldgardiner på jotex se som jag vill ha i kontoret.

Vi ska kolla in Shape efter lite tavlor och såna smågrejer sen tänkte vi också.

Nu sitter jag och hungrar bort på jobbet, hann inte äta innan för att vi var tvungna att välja ut tapeter på plats i Skäggetorp och när vi cyklat hem hann jag precis göra iordning maten åt Andreas sen fara iväg. Och nu har jag inte lunch förrän 17.45. Men som tur är är det godis och kakor på jobbet idag så jag och Jimmy sitter och frossar.

Så, det var väl vad som hänt de senaste dagarna i veckan här, jag har jobbat 15.30 till 22.00 så jag har varit för trött för att skriva efter jobbet och haft annat att göra innan. Men nästa vecka är det som vanligt igen =)

Bengta hälsar!

//Annika